Vem kan väl motstå en skönhet?

Fint besök i trädgården. En vän med känsla för bilder.

Utan att trassla till det.....

Jag har trasslat till det lite i bloggandet. När man är ny i bloggvärlden och sakta men säkert upptäcker att det finns en hel värld därute av otroligt kreativa människor som har så mycket fint att dela med sig av.

Då inser man sin egen begränsning, när man ska försöka göra en fin lättöverskådlig blogg. Med fina foton och som hamnar där man vill dom ska vara. Inte jag.

Skulle länka till en betongsamling, från fel blogg. Har lagt till bilder, i min andra blogg. Den jag skulle öva mig på. Jösses, säjer jag bara. Inget blev som det skulle.

Hursomhelst på sidan www.kottebo.blogspot.com finns betongbilder och fler kommer att läggas dit. Men förhoppningsvis lite snyggare.               

Stolpar, bordsben eller annat

Har letat länge efter ett bord med lite karaktär men inte finare än att jag kan ha betongskapelser på det.

Gick förbi en loppis/auktionsfirma och hittade dessa "stolpar".
Jag lade ett bud eftersom jag inte kunde vara med på auktionen.

Döm om min förvåning  när jag fick ett samtal att stolpar nu var mina.

Nästa stopp blir väl en byggvaruhandel för att se om några brädor och skruvar kan inhandlas. Det kan väl inte vara så svårt att göra ett bord själv, eller?

Kan se slutresultatet framför mig. Vita ben, en rejäl sarg och en skiva i betong med en kant av vitoljebetsad eklist.

Man ska sikta mot stjärnorna så kanske man når trädkronorna.

Eller så biter man i gräset.

Hård"kokta" ägg

Blir det någon påsk. Ja, det blir det. Påsken har inbland bjudit på riktigt vårväder. Något vi nog inte får i år.

Jag pratar inte om strålande solsken, för det är det varannan dag. Jag pratar om den där ljumma vinden, när man vågar sig ut i en tunn kofta eller kortärmat.

Saknar att kunna låta dörren stå lite på glänt, utan att krukväxterna inomhus får en köldchock.

Att kunna stanna kvar med sitt, sedan länge, uppdruckna kaffe och bara sitta i solen och känna strålarna värma.

Kunna börja rycka i dom där envisa grästråna som sökt sig från gräsmattan och ut i rabatten.

Nu skymmer det ute och i ett av träden sitter en koltrast och sjunger den vackraste vårserenad man kan höra. Lite längre bort i kyrkoparken håller ett hundratal kråkfåglar, av varierande sort, till. Dom kraxar som om det var deras sista ljud i livet.

En stilla undran. Varför var det inte hundra kolstrastar som sjöng och bara en kråka.

Upplagt för vårens betongsäsong





Meningen är att hela kroppens ska vara full av  

skaparglädje nu när våren närmar sig.

Jag tror jag är långtifrån ensam om att börja

tappa sugen.

Vintern tycks inte vilja släppa sitt fasta grepp.

Trots att himlen varit klarblå och solen sticker

i ögonen, känns det som jag befinner sig i ett

slags mentalt ingemansland.

Den 9 maj, Kristihimmelfärdsdag  är det

säsongsöppning på www.widerora.se  med

Gunnel Carlsson från Trädgårdsrundan.

Detta är ett vårtecken som hjälper mig stå ut med minusgraderna just nu.

Blommors inverkan

Köpte en bukett rosor idag. Det var för att göra ett minne lite ljusare, lite vackrare.

Vintervitt, igen.

När man tror att våren börjar närma sig gör vintern åter entré. Jag rustar mig inte med lövräfsa och kratta, nej mössa vantar och vinterkängorna är fortfarande framme.

Nu ska man ju leva för stunden och ta vara på tiden så fram for kameran för att föreviga snöns återintåg i min tillvaro.

Jag är en stark förespråkare av glädjen med årstider men nu börjar otåligheten ge sig tillkänna.

Sätter mig på en solig plats i lä och stänger ögonen. Får man tro fåglarnas kvitter så dröjer det inte länge nu.

Tids nog för den delen. När september närmar sig sitt slut längtar jag lika mycket efter hösten och mörkret.

Inte så otålig, lilla vän. Det var vad min mormor brukade säja till mig.